Vem investerar i (o)hållbara bolag och varför?
Man skulle lätt kunna tro att investerare som deltar i initiativ som PRI, IIGCC eller Net Zero-allianser också tillhör den skara som investerar mest i ”hållbara” bolag och minst i ”ohållbara” bolag. Så är det tydligen inte.
Ny forskning från Rotterdam School of Management och Robeco visar nämligen att det inte är någon större skillnad i hur de som deltar i initaitiven och de som inte gör det investerar i det avseendet. Däremot spelar andra faktorer in, mer om detta nedan.
Med ”hållbara” bolag avses här sådana som har en betydande positiv inverkan på SDG:erna enligt Robecos scoring, och ett antal andra faktorer som forskarna specificerar närmare i artikeln, exempelvis genererar mer än 2/3 av sina intäkter från aktiviteter i linje med EU:s gröna taxonomi. Ohållbara bolag är de som har en betydande negativ inverkan på SDG:erna enligt Robeoc’s betygssytem, och ytterligare några kriterier.
Nu får man förstås komma ihåg att en del investerare medvetet behåller så kallade ohållbara bolag i portföljen för att kunna påverka dem åt rätt håll via sitt ägade – det är ju inte självklart att avyttring eller att avstå från att investera skulle vara rätt väg att gå för att åstadkomma förändring (om detta har jag talat många gånger, bland annat här). Ur det perspektivet är det kanske inte automatiskt bara dåligt att det ser ut på det här sättet.
Men vad är det då för faktorer som förenar de som har en mer ”hållbar” portfölj?
Jo: En sak som tycks spela roll är vilket land investeraren är baserat i, och särskilt vilket juridiskt system som råder där. Investerare är mindre benägna att investera i ohållbara bolag om de har sin hemvist i ett land med civil law, som t.ex. Frankrike, Tyskland och de skandinaviska länderna, snarare än det som kallas common law och grundas på sedvanerätt, som t.ex. USA och Storbritannien. Detta stöds av tidigare forskning som visar att bolag i länder med civil law har högre CSR-prestanda. Den tar hänsyn till fler intressenter och kan anses vara mer proaktivt inriktad på att ”do good” medan common law mer betonar aktieägarnas förmögenhet (mer om detta här).
Det spelar också roll hur det står till med de globala hållbarhetsmålen (SDG) i länderna där investerarna har sin hemvist. Här skiljer forskarna på åtaganden och faktiska framsteg. Aktörer från länder med större åtaganden inom SDG:erna investerar också mindre i ohållbara företag. De från länder som är närmare att nå SDG:erna investerar mer i hållbara bolag, och i länder som är längre ifrån att nå målen investeras mer i ohållbara bolag.
Studien undersöker också om det gör någon skillnad för investerarnas allokering mellan hållbara och ohållbara bolag om ländernas centralbanker har antagit mer omfattande ”gröna” policies enligt Green Central Banking Scorecard men finner inget samband.
Något som däremot har betydelse är vilka förväntningar investeraren har på sig: Investerare som är utsatta för ett normativt tryck – såsom pensionfonder som förväntas att också ”göra det rätta” och delvis är värderingsstyrda – har mindre ägande i ohållbara företag. Medan aktörer som hedgefonder, som kan antas vara mindre begränsade av vad allmänheten tycker, istället är mer benägna att investera i ohållbara företag.
Artikelförfattarna menar att deras resultat har tre managerial implications, dvs något att ta med sig för de som arbetar mer praktiskt inom området:
- Att skriva under eller gå med i olika initiativ räcker inte om man inte också följer upp med att allokera sina tillgångar på ett hållbart sätt. Författarna menar att de här olika initiativen skulle kunna utveckla mekansismer för transparens och redovisningsansvar (accountability).
- Att investera hållbart kräver kunskap om vilka bolag som är mer eller mindre hållbara. Det råder inte en sammstämmighet kring detta (ESG-ratings som spretar åt olika håll är ett exempel på det). Forskarna råder investerare att försöka förbättra sina utvärderingsmetoder, och basera sina bedömningar på vetenskap och med stöd i mellanstatliga överenskommelser som de globala hållbarhetsmålen.
- En stor andel av de globala tillgångarna investeras passivt, men hållbara investeringar kräver aktiva beslut. Det är viktigt att utveckla nya sätt att balansera avkastning, risk och hållbarhet i investeringsprocessen (en ganska svepande uppmaning om du frågar mig, men visst). En stor börda faller också på indexföretagen att undersöka hur hållbarhetsinriktade marknadsindex kan bli mer gängse.
Jag är nyfiken på vad ni läsare som är ”i branschen” tänker om detta?
Hållbara hälsningar,
Emma
********************
Vill du gå med i Hållbart Kapitals digitala bokcirkel? I skrivande stund finns 3 platser kvar! Vi läser tre böcker under loppet av ett halvår, första träffen är i början av oktober. Böckerna handlar om biologisk mångfald, klimatet och så en sprillans ny bok om ”varför ojämlikhet är viktigt”. Vi får också besök av DN:s klimatredaktör Peter Alestig, och Handelsforskaren Jesper Roine. Läs mer här https://www.hållbartkapital.se/bokcirkel/ eller mejla bokcirkel@hållbartkapital.se för mer info.
Lämna ett svar